Det är jag som är Caroline av Peter Barlach

Det är jag som är Caroline av Peter Barlach

Antal sidor: 320

Förlag: Bonnier Carlsen

Release: September 2012

"'Men flytta hemifrån då, för fan!' Det är nästan en timme sedan mamma skrek de magiska orden, men de klingar fortfarande som en skön refräng i huvudet. Det var allt jag behövde höra." 

Caroline, 17 år, en kall vinterkväll i Orminge centrum, iklädd jeansjacka.

På bara några veckor har Caroline fixat boende, jobb och dunjacka. Med charm och självförtroende knockar hon sin omgivning. Överlevaren Caroline är den felande länken mellan Pippi Långstrump och Lisbeth Salander.

Under en vinter får vi följa Caroline på hennes ensamma, envisa flykt undan sin mamma. Hon träffar bland andra Andreas, som hyr ut sina bortresta föräldrars matkällare för tusen kronor i månaden. Och Joakim, en gift man som raggar upp henne i delikatessdisken där hon jobbar. Men viktigast för henne blir Stephanie; en 40-årig före detta knarkare och modell som numera bara missbrukar kaffe och treo och pluggar till sjuksköterska. Stephanie är den enda som vågar ställa frågan: "Varför flyr du från din mamma, Caroline?".

Synopsis från Goodreads.

Jag hade inte särskilt många förväntningar när jag började läsa den här boken. Jag har inte särskilt mycket erfarenhet med just svenska ungdomsböcker. Om jag inte hade tänkt på det innan, var det ändå oundvikligt att komma på det en bit in i boken, för den skyr definitivt inte undan från att skildra ämnen som man sällan finner i t ex. amerikansk YA.

I alla fall. Man skulle inte kunna skriva en recension av denna bok utan att fokusera på själva Caroline. Inte ens titeln undgår från denna regel. Caroline är då huvudkaraktären, och hon är för det mesta allt annan än osäker, och det uppskattade jag. Ur vissa perspektiv skulle man kanske se henne som överdrivet arrogant och självsäker, men det finns en viss nivå av osäkerhet som ger det hela en väldigt bra balans.

Språket i boken är ganska realistiskt. Det uppstår en del ord och fraser jag aldrig använder direkt, men detta kan förstås ha att göra med miljön och var boken utspelar sig. Vad vet jag, liksom?

Allt som allt gillar jag Caroline. Hon är en bra karaktär. Visst kan det kännas som att det ofta centrerars allt för mycket om henne, men med en titel som denna borde man kanske inte förvänta sig något annat. Och det är en bra sak.

En annan karaktär jag gillar var då Stephanie. Andra biroller var förstås också intressanta, men eftersom denna karaktär skildrades i det bästa ljuset är det svårt för en att fatta tycke för andra karaktärer.

Vissa av alla scenarion i boken kändes ibland lite overkliga, och dessa ledde till mer scenarion som man kan tveka lita över, men sammansatt blir det hela en rätt spännande bok med en intressant handling skriven i bra takt.

Sverige 2017 av John Lapidus

Sverige 2017 av John Lapidus

Antal sidor: 221

Förlag: Lapidus Förlag

Release: 12:e oktober 2011

Året är 2017 och Stefan Löfven är statsminister. I Tyskland vill den nystartade Rörelsen infära ett samhällssystem som frigör tid och minskar kapitalets makt över människor och miljö. Nu föds samma tanke även i Sverige. Folk samlas i tusental på gator och torg. En utmaning för hela Europa men också för socialdemokraten Anders Bergman som känner trycket från avhoppade partikamrater och pressas av kommunisten Mia Lundström när deras vägar åter möts.

Synopsis från bokens baksida.

Jag kan inte direkt säga att jag kan ta ställning bland åsikterna som skildras i denna bok. Politik är något jag aldrig varit intresserad av, och inte heller givit någon stor ansats av att förstå. Dessutom kan jag säga att vuxenlitteratur inte heller är ett typiskt element för mig, men jag kan prata om denna boks litterära värde på något visst sätt i alla fall.

Kort sagt är detta en lättläst bok som man ganska enkelt tar sig igenom. Hos vissa kanske den väcker många tankar, vare sig de är för eller emot bokens handling. Boken är relativt kort och den använder ingen stor prosa. Det passar enligt mig rätt bra med handlingen och vad den försöker säga. Vad som mer gör boken lätt att ta sig igenom är det faktum att den inte idiotförklarar läsaren, om nu denne inte skulle vara särskilt insatt i politik. Det hela skildras på en nivå som inte kräver allt för mycket. Det blir mycket politiskt snack och för det mesta kände jag att jag kunde hänga med.

En sak jag blir tveksam över är hur nära framtiden är, och hur det i sin tur kopplas till att själva statsministern är en riktigt människa. Dessutom har vi det faktum att denna karaktär tidigare var Juholt, men i denna upplaga har ändrats till Löfven, just för att hänga med i tiden. Därför undrar, hur smart är det att använda en verklig människa i något sådant här? Jag menar inte att tracka ner på författaren med det här, utan undrar genuint vad ni tycker om detta? Hade det kanske varit bättre att hitta på en helt fiktiv karaktär?

Historien berättas ur en medelålders mans perspektiv, därmed ett helt nytt perspektiv för mig. Det var intressant, det blev en del privatliv, men det sköts liksom åt sidan för att politik. Visst, huvudpersonens handlingar och dylikt triggades av bland annat privatliv, men det känns som att om dessa handlingar skulle uppskattas fullt skulle man kanske utvecklat mer på det som triggade dem.

Allt som allt är det en hyfsat lättläst bok som nog inte faller alla i smaken. För att fullt uppskatta den måste man kanske vara mer politiskt engagerad. På en professionell nivå, åsiktsmässigt, vet jag inte var den ligger. Jag vet bara vilken sorts nivå den möjligtvis kan ha när det gäller mer generell litteraturuppskattning. Men det varierar helt enkelt från människa till människa.

Varma kroppar av Isaac Marion

Varma kroppar av Isaac Marion

Antal sidor: 287

Förlag: Mix Förlag

Release: 1:a februari 2012 (ursprungligen 28:e oktober 2010)

Originaltitel: Warm Bodies

Världen har fyllts av zombier och ingen vet varför. R är en av dem.

Zombier har inga egna känslor eller minnen - men om de äter av en människas hjärna återupplever de scener ur den personens liv. 

Det är så det går till när R blir förälskad. Han dödar en ung man och övertar hans kärlek till flickvännen. Nu har R ett mål i tillvaron. Han vill hålla kvinnan gömd från de andra zombierna och se till att hon överlever. 

Den unge mannens känslor blir som en drog för R; bit för bit äter han av pojkvännens hjärna. Scen för scen upplever R hans liv, och det förändrar honom för alltid. 

Synopsis kommer härifrån.

Man kan lugnt säga att R är den mest unika zombie jag någonsin stött på, och han är högst troligen denna romans högpunkt. Om det inte vore för honom hade boken troligen varit en i mängden av alla zombieromaner. Själva boken är inte fullt i min smak och jag finner den mest medelmåttig, men något som dock lyser upp det hela är som sagt R. Jag uppskattar hans fullt utvecklade och filosofiska tankar. Vid vissa tillfällen kändes denna utvecklade prosa aningen overklig, men för det mesta kom den att vara en fördel.

Jag är inte överförtjust i zombier, och det är inget direkt unikt med dem i detta universum, men de var ändå ett helt okej val plot-wise.

Karaktärerna står inte ut överdrivet mycket, men kärleksintresset Julie är helt okej och hon kan stå upp för sig själv, vilket förstås är bra.

Själva zombieheten hos protagonisten är kanske inte fullt så tilltalande, och kunde inte direkt uppskatta det när han gick runt och åt hjärnor, men det hela fungerade som en bra trigger för handlingen, och boken tar därmed upp en hel del ämnen.

Jag måste säga att boken var en aning seg, men det är den sortens seghet som märks av en del och inte alls uppfattas av andra. Jag tror uppskattningen av denna bok beror helt på smak. Vissa kommer älska den. Vissa kommer inte det. Jag befinner mig någonstans mittemellan. Ett bra tidsfördriv helt enkelt, men trots de filosofiska tankarna tog jag den inte alltför seriöst.

Grattis på 2-årsdagen, Underbart Bokberoende!

...eller ja, två år och 4 dagarsdagen. Jag lyckades göra samma sak som förra året: Jag glömde bort min bloggs födelsedag för ett tag.

Bloggen fyllde alltså två år i måndags, den 28:e maj. Det känns nästan lite overkligt att den har hängt med mig så länge nu. Jag kommer liksom knappt ihåg hur det var först. Så då kom jag på, why not take a trip down memory lane? (Jag har ingen aning om hur man potentiellt skulle kunna säga det där på svenska.)

Mitt allra första inlägg var en recension av Melissa Marrs Wicked Lovely, och om jag inte misstar mig bland alla banners i mappen, så såg den dåvarande bannern ut som följande:

En aning annorlunda, eller hur? Tänk så tiden går liksom. Bara för att tänkte jag att jag kunde visa resten av dem. Någon som känner igen dem, möjligtvis?

Och till sist den nuvarande förstås. Jag har tyvärr inte sparat själva designerna eller layouterna, men nåväl, man blir lagom nostalgisk av bara de här bilderna. Någon mer som gillar nostalgi?

Cover reveal: Days of Blood & Starlight

Days of Blood & Starlight är uppföljaren till Daughter of Smoke & Bone, och de är båda skrivna av författaren Laini Taylor.

Fyra tillskott i bokhyllan (22)

The Guild av Felicia Day & Jim Rugg

Trial by Fire av Jennifer Lynn Barnes

Insurgent av Veronica Roth

City of Lost Souls av Cassandra Clare

The Guild av Felicia Day & Jim Rugg

The Guild av Felicia Day och Jim Rugg

Antal sidor: 96

Förlag: Dark Horse

Utgiven: 24:e november 2010

Serie: The Guild, #1

In this origin tale of the Knights of Good, we learn about Cyd's life before joining the guild, how she became Codex, her awful breakup with boyfriend Trevor, and how she began to meet the other players who would eventually become her teammates.

Synopsis från Goodreads.

För det första är det här ingen bok, utan en comic book. För det andra är det en så kallad prequel, och det till webserien The Guild. Recensionen kommer alltså inte innehålla spoilers för serien, eftersom den utspelar sig före händelserna i serien.

Jag stötte på webserien The Guild förra sommaren och föll genast för den. Jag såg alla fyra säsonger som fanns på YouTube och började följa den femte säsongen på seriens hemsida. Webserien handlar om en så kallad guild inom ett MMORPG, och den handlar om konflikterna som uppstår när spelarna faktiskt träffar varandra för första gången. Serien introducerade mig inte till Felicia Day, men den introducerade mig till hennes genialitet. Jag måste säga att jag sedan i somras haft en stor, gigantisk girl crush för henne. Hon är liksom bara så inspirerande.

Så det var bara en självklarhet att jag så småningom skulle läsa denna prequel-berättelse. Det är en ny form av berättande när det gäller den här serien, så det är alltså något nytt att vänja sig vid -- särskilt för någon som inte är så där överförtjust i comics. Den håller dock kvar den där känslan som serien har, och eftersom den är skriven av Day själv -- hon skriver även webserien -- har den samma språk och dialog. Eftersom jag kan serien nästan utan och innan kunde jag lätt höra karaktärernas röster och tonfall medan jag läste.

Bilderna är riktigt bra och trogna till karaktärernas utseende. Man känner lätt igen sig i sidorna. Vad jag då verkligen uppskattade med den här berättelsen är chansen att se hur alla guildmedlemmarna träffades. Karaktärsutvecklingen är riktigt bra likaså. Cyd, senare känd som Codex, är först en väldigt osäker person, men hon växer och lär sig med hjälp av spelet och sina guild-vänner att stå upp för sig själv. Detta gillar jag starkt.

Om man är ett fan av webserien är den här nästan ett måste. Det betyder dock inte att man måste vara ett fan för att läsa den. Jag rekommenderar den starkt, såväl som serien.

På Days nya YouTube-kanal, Geek & Sundry, kan man nu se alla säsonger, med en hel säsong i en video. Kolla gärna in första säsongen här.